Tiden är 100% för oss alla.

Efter en lång period av en oerhörd stress med både roliga och mindre roliga aktiviteter känns det oerhört skönt att kunna andas lugnt igen. Jag har varit på Autobahn och kört i minst 200km/h den senaste månaden men nu har jag hittat en fin skogsväg där jag kan varva ner - såå skönt! Jag har en mormor, snart 90 år, som tycker att hon har det fullt upp den dagen som hon har tvättstugan. Sen har jag människor runt mig som har en kapacitet som få, de är med i allt (styrelser,idrottsföreningar m.m.), jobbar heltid och har barn som de skjutsar hit och dit till aktiviteter. Innan jag fick barn hade jag fullt upp, och det har jag nu också. Man anpassar sig på något märkligt vis till de omständigheter som man lever i. Ibland när jag tycker att en del gnäller för att de har fullt upp brukar jag tänka att vi alla har fullt upp med vårt. Är det något som är rättvist så är det tiden, dygnet har 24 timmar för oss allihop, frågan är bara vad vi gör under alla dessa timmar??